Välj en sida

Jag gråter inte bara i regnet

Att befinna sig på en mörk plats kan ge en djupa insikter. Jag började veckan med att tappa andan. Känslostormen ligger fortfarande vagt och skvalpar i de lätta vågorna som rör sig inåt land. Jag har gråtit de här dagarna och tillåtit mig att känna alla känslor. Och att prata öppet om känslostormen kändes så läkande. Jag måste inte hantera allt själv i det tysta! Varje tår jag fäller läker en bit av det som smärtar. Det finns något fint i det fula och för mig har det varit att vara sann. Att våga ta fram och lyssna på det där som jag kände i en mörk stund. Att sätta ord på det. Idag några dagar senare känner jag inte precis som då.

Jag tackar delvis min handlingskraft för det. Dagen efter att luften gick ur mig började jag dagen med att ringa runt till olika instanser. Det finns stöd att ansöka om till Filippa som kan hjälpa henne i hennes vardagliga svårigheter. Det kan hjälpa mycket att en utomstående hjälper henne att komma ut på aktiviteter till exempel. Det blir mer neutralt än att ha en mamma som upplevs tjatig snarare än välmenande när jag försöker hjälpa henne. Jag känner mig hoppfull.

Fullmåneritual

Vi säger hejdå till Borås

De senaste dagarna har även kommit med positiva nyheter som kan komma att förändra min familjs liv. Jag har blivit erbjuden en tjänst på ett företag som befinner sig på en spännande resa och jag har tackat ja. Anställningen innebär att vi kommer att flytta inom någon månad och det känns verkligen så spännande. Det är som att jag redan har börjat ta farväl av Borås och alla vackra och svåra minnen här. I den här staden har jag levt ut så mycket och jag har fått uppleva massor – på gott och ont. Det har varit en riktig jävla resa om jag får uttrycka mig så. Än så länge finns det bara en muntlig överenskommelse, vi håller på att förhandla om detaljerna i anställningen och därför har vi inte skrivit kontrakt ännu. Så jag vågar inte riktigt släppa ut det där lyckliga som ligger och bubblar inom mig innan kontraktet är färdigt. Men jag känner det i hela mitt väsen – nu börjar ett nytt kapitel, jag påbörjar en helt ny resa och jag är mer än redo för det här äventyret. 

Fullmåneritual

En sorgeprocess

Sedan jag fick veta att anställningen är min har jag blivit överöst med minnen i tid och otid. De slår till på promenaden eller i mataffären eller framför spisen. Det är små flashbacks från mina år i den här lilla storstaden. De påminner mig om allt jobbigt och vackert jag gått igenom för att ta mig hit där jag är idag. Som att min energikropp släpper taget om det förflutna för att ge plats åt framtiden. Det är smärtsamt och vackert på samma gång. Något gammalt dör och något nytt föds till liv. Imorgon är det vårdagjämning och naturen har påbörjat sin pånyttfödelse igen. Och jag ska födas på nytt med den. Livscykler.