Välj en sida

Att riva en hjärtmur

I Torrevieja

Skrivet av Mary Davidsson

Att våga sätta ord på sånt som man inte alltid pratar om. Att utforska ämnen inom allt från andlig utveckling till hur man lagar den perfekta vegofärssåsen. Våga testa nytt. Våga utmanas. Utvecklas. Det är sån jag vill vara. Välkommen att följa med på min resa 🥰 ✨

september 17, 2022

Med random bilder på oss i Spanien. 

Slow morning. Du vet en sån där morgon när du ligger kvar några extra minuter i sängen. Låter tankarna sväva iväg till något som hjärtat längtar efter. Låter det bli verklighet i ditt inre. Tills du är redo att på riktigt öppna ögonen till det yttre. Som om du vaknat upp med ett leende på läpparna stiger du ur sängen med lätta steg och välkomnas av en ny dag. Just en sån morgon hade jag idag. Faktum är att jag ofta har såna mornar här i Spanien. Jag vaknar tidigt och låter barnen sussa vidare. 

Kroppens naturliga cykel

Just de här mornarna ger livet en helt annan nyans. Den annars sedvanliga stressen över att leva efter ett systems tidsramar skapar en stress och en slags obalans som jag kan förstå ordentligt först nu. I detta nu när barnen får ta den tid de behöver på morgonen. När de kan skjuta på frukosten och äta när de känner att kroppen vill ha mat istället för att äta klockan 7 på morgonen när kroppen knappt hunnit vakna. För att de ska hinna få i sig något innan skola och förskola.  Bara den. Att låta kroppen ge sitt naturliga uttryck för när man ska äta. När man känner att kroppen behöver mat. Det naturliga flödet. Precis det vill jag ha mer av i mitt liv. 

Har inte lärt mig min läxa

Jag kan ha gjort om ett misstag i den senaste fullmåneritualen jag utförde. Jag fokuserade på flera områden samtidigt och la in energin “bring it on” med en sorts kaxighet och övertygelse om att jag minsann är redo att läka alla de där såren. Det kanske var tre, eller fyra som jag fokuserade på den här gången. Egentligen har jag lärt mig den hårda vägen att bara välja ett område. Men som vanligt har jag bråttom. Jag vill vidare. Längtar efter att komma ut på andra sidan. Jag har gjort det så många gånger förut, och jag vet känslan av att dra det där första andetaget när ansiktet bryter igenom vattenytan efter att ha virvlat runt i ett stormigt hav. 

Ett möte med en främmande kvinna där jag fick lyssna in när hon berättade om delar ur sin livsresa. Och utan att ha den minsta aning om det, berättade hon även delar ur min livsresa.

Så nu står jag här i en ny vivelvind av känslor. Livet är stabilt och jag mår bra. Men det är mycket som river inombords. Och det var precis det jag beställde, så varför är jag ens förvånad? Jag som var så redo… Egentligen är jag nog inte direkt förvånad. Utan mer fascinerad över att universum svarar upp mot de önskningar jag sänder ut, ibland så snabbt som inom några dagar. Och sättet svaren kommer på förundrar mig. Hur..? En synkronicitet bland många var i ett intressant människomöte som väckte upp något som legat slumrande. Ett möte med en främmande kvinna där jag fick lyssna in när hon berättade om delar ur sin livsresa. Och utan att ha den minsta aning om det, berättade hon även delar ur min livsresa. Hon fick mig att minnas saker som jag behöver ta fram och titta på i ett nytt ljus. 

En rädsla jag arbetar med just nu är att våga vara mig själv fullt ut i alla sammanhang. Utan att känna att jag behöver tillföra något i någons liv. Något annat som kommit till mig är att jag behöver öppna mitt hjärta för att nya möjligheter ska kunna komma till liv. Utan att gå in i tanken på nya möjligheter innan jag har den blekaste aning om vad den nya möjligheten skulle kunna innebära. För det är där jag inte ger möjligheten en chans. När jag går händelserna i förväg börjar jag leta efter sånt som potentiellt skulle kunna skada mitt hjärta. Jag ser röda flaggor överallt och agerar ur rädsla där jag både är dömande och oskön. Att se på saker och ting ur ett förutsättningslöst perspektiv där allt är erfarenhet. Där jag inte behöver ha uppe muren runt mitt hjärta och lita på att jag vuxit och älskar mig själv på ett annat sätt idag. Ett sätt som gör att om jag möter något som påminner om sår ur mitt förflutna så kommer jag att ha erfarenheten att hantera det på ett sätt som inte skadar mig själv. Jag behöver lita på att jag kommer att kunna avsluta relationer som inte resonerar med den typ av relationer jag önskar ha i mitt liv. Som Coldplay sjunger “Nobody said it was easy…”

I mitt jobb får jag möjlighet att testa olika kurser från några av de bästa kurshållarna i världen. Och en annan synkronicitet har lett mig till att testa en av kurserna som handlar om just att riva murar runt sitt hjärta. Att läka emotionella blockeringar. Det känns lite läskigt och jag vet inte vad jag ger mig in i. Men jag öppnade upp kursen igår. Så håll i hatten, nu gör jag det. Jag lyfter hackan över mitt huvud och tar i med full kraft. Ser hur första slaget skapar en spricka i betongen. Väggen står kvar. Men jag lutar örat försiktigt mot sprickan och lyssnar… Jag hör något. Jag hör ett dovt ljud av en välbekant rytm där inne. En rytm som väcker lusten att sjunga, dansa, älska, skratta, skrika, gråta. Allt. Precis allt på samma gång. Jag hör ljudet av mina hjärtslag fulla med liv och längtan. Fortsätt slå. Jag är påväg.

Tack för att du läste.. Love Mary ❤️

DU KANSKE ÄVEN GILLAR DE HÄR INLÄGGEN…

Barfotapromenad

Regnet öste ner utanför fönstret från en grå och dyster himmel. “Men det är sommarregn” tänkte jag. Det är ju faktiskt...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

LÄS DE MEST POPULÄRA INLÄGGEN
Så gör du en nymåneritual
Lär dig räkna med numerologi
7 sätt att sätta hälsosamma gränser
Så gör du en tarmsköljning