Välj en sida

Från utmattning till välmående med Weekenman

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Skrivet av Weekenman

Alexander Helgman - en levnadsglad kille med stor passion för skateboard, naturen och välmående. Jag skulle beskriva mig som en free spirit soul med en gnutta ADHD. Frihet, jämlikhet, och solidaritet är något jag krigar för och som syns i mina sociala medier. Följ mig på @weekenman

januari 21, 2022

Från utmattning till välmående

“En vegansk skejtare från Värmland” – ja så skulle man kunna beskriva mig kort. Mitt namn är Alexander Helgman och jag är 28 år. Jag bor i den lilla orten Grums strax utanför Karlstad och här har jag bott i nästan hela mitt liv. Mitt fokus i livet kretsar mycket runt hälsa och välmående och jag brinner för klimatfrågor, djurens rätt och mänskliga rättigheter. Jag vill leva så rent som möjligt och vårda miljön – och på vägen vill jag inspirera andra att göra detsamma. Men mitt liv har inte alltid sett ut såhär. För bara något år sedan såg allt helt annorlunda ut. Min resa har varit kantad av missbruk, utmattningssyndrom, ångest, depression och ett allmänt ohälsosamt leverne. I det här blogginlägget vill jag berätta om vad som blev vändpunkten i mitt liv – från utmattning till välmående. Välkommen att läsa om min historia. 

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Skolåren

Jag minns tillbaka hur det var då under högstadietiden på Jättestenskolan i Grums. Tankarna var på annat håll mest hela tiden. Ett ständigt närvarande tema var skejtandet som upptog det mesta av min tid och mina tankar. Skolan sket jag i för det mesta. Jag hade ju så mycket annat inom mig som jag ville få utlopp för än att sitta och tyna bort i en skolbänk. Det var svårt att hänga med på lektionerna och att  behålla fokuset på vad läraren pratade om. Jag trodde att det berodde på skoltrötthet. Och det skulle dröja några år innan jag förstod vad det egentligen handlade om. 

Så fort det var skejtbart väder var jag uppe på brädan och flög fram över gatorna. Satte en skön flip här och där och bara njöt av att vara ett med nuet. Att skejta har alltid fått mig att känna som att jag flyter samman med tiden. Inget annat existerar än här och nu. Virrvarret inombords blir stilla. Under skolåren blev skejtandet min tillflykt och jag spenderade många timmar på brädan i stället för att vara på lektionerna med mina klasskamrater. På brädan slapp jag försöka hålla rastlösheten i kroppen i styr. Än idag är skejtandet en av mina största passioner i livet även om det tyvärr inte får lika mycket utrymme nu som då.

Redan som 12-åring blev brädan min bästa vän och i högstadiet hade jag hunnit bli riktigt bra. Kanske var det just skejtandet som gav mig en självklar del i skolans coola gäng? De tuffa grabbarna som skejtade. Jag var en av dem, och dessutom en av de bättre skejtarna. Det var något som ansågs respektfullt i gänget – att kunna skejta med stil. Men att skejta var inte det enda de coola grabbarna i mitt gäng pysslade med. Att vara i det tuffa gänget innebar också att racka ner och mobba andra personer utanför gänget. Röka och dricka. På så vis kände jag mig malplacerad och såhär i efterhand har jag svårt att förstå vad jag ens gjorde där? Men det var skejtandet som förenade oss. Jag undrar vem jag hade varit om jag inte hade funnit kärleken till att åka skateboard?

En flykt och en frihet

Uppe på brädan slapp jag tänka på allt som handlade om skolan. Allt som jag inte pallade med. Att skejta krävde inget av mig som jag inte klarade av. Att missa ett trick var bara att fortsätta ställa sig på brädan tills det satt. Även om skejtandet var det som fick mig att missa större delen av tiden i skolan höll det mig borta från skit också. När vännerna tog sina första öl var jag ute och åkte skateboard. Kanske gjorde det att jag blev lite av en introvert. Att jag valde brädan framför att hänga med på stök. Skejtandet var för mig både en flykt och en frihet. Men det gör mig stolt att tänka tillbaka på att jag vågade gå min egen väg redan då.

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Jag levde för skateboarden och ville börja på skateboardgymnasiet på Fryshuset i Stockholm. Jag hade till och med besökt skolan och skejtat med lärarna där. Men all missad skoltid hade resulterat i att poängen inte räckte för att komma in. Det var vad det var, så jag hoppade på det som kändes smidigast. Det blev IV-programmet för att läsa upp betygen i grundämnena. Därefter var jag behörig att gå hotell och restauranglinjen så det gjorde jag med inriktning kock. Just då kändes hela restaurangbiten inte alls som min grej. Men nu, många år senare är jag glad att jag valde just den linjen på gymnasiet eftersom det gav mig grundläggande kunskaper framför spisen. Matlagning är ett intresse som har vuxit fram mer och mer under åren. Idag tycker jag det är jätteroligt att experimentera i det veganska köket.

Fyllan

Som 18-åring började jag introducera alkohol i livet. På fyllan kände jag mig mer avslappnad bland folk. Jag kunde bjuda på mig själv och vara social och det gav mig mersmak. Under den här tiden kände jag mig bekymmersfri – “jag är ung och har hela livet framför mig!” tänkte jag. Utan någon direkt plan på vad jag ville åstadkomma i livet småknegade jag på förskolor. Fritiden handlade fortfarande mycket om skateboard och runt den här tiden hade jag även fått lite sponsorer. Livet kändes härligt och jag tog saker och ting lite som det kom. Men snart skulle mitt liv vändas upp och ner rejält.

Början på en mardröm

I brist på andra planer i livet bestämde jag mig för att ta ett jobb som kock i Branäs. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig eftersom jag inte hade rätt  kompetens för det jobbet jag hade fått. Det ställde helt andra krav på mig än vad jag hade väntat mig eftersom de visste om att jag saknade rätt kompetens för jobbet när de anställde mig. Jag minns känslan av prestationsångest och att vilja göra jobbet så bra det bara gick. Jag minns en specifik situation när jag blev ombedd att laga en tomatsoppa. Köksmästaren verkade tycka att det var självklart att jag skulle veta hur jag skulle göra. Men det visste jag inte och jag kände mig skitdum och bortgjord. Mest som att jag bara var ivägen och jag avskydde att vara där. Ångesten växte för varje dag som gick och det var kämpigt att ta sig iväg till jobbet om morgnarna. Jobbet i Branäs blev början på något jag aldrig hade kunnat tro. Det blev början på en riktig mardröm.

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Att vakna upp i en avgrund

Jag hade klarat mig igenom den första helvetesveckan i köket och nu kom helgen som jag skulle spendera med mina vänner i Sälen. Äntligen skulle jag kunna lägga en skitvecka bakom mig och bara njuta av livet för en stund. Vi körde all in med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket alkohol. Men det roliga tog ett abrupt slut när väl söndagen kom. Jag vaknade upp och hela världen var upp och ner. Det här var väl ingen vanlig bakfylla? Vad var det som hade hänt med mig?

Måndag morgon kom och jag skulle tillbaka till mitt jobb i köket. Men det fanns inte en chans att jag skulle lyckas ta mig upp ur sängen och ta mig iväg till jobbet i det skicket jag var. Illamåendet och overklighetskänslan satt kvar från söndagen som en oerhört tung bakfylla. Det fanns en obehaglig, darrig känsla i hela kroppen och jag såg suddigt. Jag tog telefonen och ringde och sa upp mig från jobbet. Dagen efter blev jag hämtad av min bror. Resan hem till Grums kändes lång och allt var som i ett töcken. Dagarna gick och jag var fortsatt sängliggandes och kunde knappt tänka klart. Tillslut tog jag mig iväg till vårdcentralen där det konstaterades att jag hade drabbats av utmattningssyndrom. Jag kunde knappt tro på vad jag hörde! Jag? I 20-årsåldern med utmattningssyndrom? Hur var det ens möjligt efter en veckas arbete?

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Vem är jag?

Lite drygt en månad passerade och jag var oförmögen att ta mig upp ur sängen. Allt kändes mörkt och tungt och jag kände mig väldigt ensam under den här perioden. Allt jag pallade med var att ligga i sängen och få tiden att gå genom att sova. Synen var fortsatt suddig och så fort jag försökte göra något annat än att ligga i sängen drabbades jag av en fruktansvärd yrsel. Tänk dig känslan av att vara full. Det var så min upplevelse var, att gå runt och vara konstant full. I samma veva som jag mådde som sämst blev jag dumpad av min flickvän som slängde ut mig och livet kunde inte kännas mer mörkt. Det var verkligen som att jag hade nått botten och jag befann mig i en depression som blev allt djupare. 

Jag kände mig oerhört vilsen och hade ingen som helst aning vad som skulle bli av med mitt liv. Jag började leva mer och mer destruktivt och rymde in i en livsstil kantad av alkohol och festande. Mitt nya jag osade sex, drugs & rock ‘n roll och avgrunden tycktes inte ha någon botten. När jag befann mig i ett fyllerus kändes yrseln och den suddiga synen som ett normaltillstånd vilket gjorde att jag tog mig djupare och djupare ner i svackan.

Hela livsstilen och den nedåtgående spiralen jag levde i skapade en djup ångest inom mig. Jag kände dessutom en press från människorna runtomkring att jag måste skaffa mig ett fast jobb. Att jag borde palla mer. Vara mer. Göra mer. Att inte leva upp till de förväntningar som fanns runt omkring mig gjorde att jag kände mig värdelös och jag gjorde allt för att fly från känslorna inombords. Jag förstod inte varför jag inte pallade jobba som alla andra, varför jag inte kunde handskas med det sociala och vara en “normal” människa. Jag gick runt och var konstant trött och kunde inte förstå varför tröttheten alltid tog över. Livet kändes hopplöst och en tung ledsamhet vilade över mig. All press gjorde så att ångesten ökade och en dag blev det så illa att jag behövde åka in till akuten. Jag mådde illa och hade hjärtklappning, det kändes som att kroppen höll på att lägga av helt. Läkaren berättade för mig att det berodde på ångest. Jag hade drabbats av en panikångestattack. 

Poletten ramlar ner

Den där stunden på akuten var där det såddes ett första frö i vad som skulle leda mig mot att börja förstå mig själv bättre. På akuten frågade man mig “du som verkar så vältränad och frisk, varför har du så himla lätt för att bli trött? Varför är du konstant trött” Det här satte tankarna i rullning på mig. Jag ville förstå mig själv. Det kändes inte logiskt att jag som var vältränad och hade god hälsa hade så himla lätt för att bli trött. Jag borde vara full med energi. 

Jag började söka information på egen hand och leddes in på att läsa om diagnoser. Jag kunde känna igen mig väldigt mycket i det som stod beskrivet om diagnosen ADD. Jag tog kontakt med vårdcentralen för att få till en utredning. Det visade sig att jag hade ADHD, inte ADD. Och jag blev dessutom diagnostiserad med social ångest. Diagnoserna ADHD och ADD går in i varandra och har många likheter. Jag har ADHD men inte så mycket den hyperaktiviteten som syns utåt. Jag kan uppfattas som väldigt lugn men inombords är det kaos. I vissa stunder går jag helt loco där jag blir helt uppe i varv, men de stunderna går oftast över lika fort. 

En introvert på äventyr

När jag fick min ADHD-diagnos kunde jag äntligen börja förstå mig själv och varför mitt liv hade sett ut som det hade gjort. Utmattningssyndromet hade kommit som ett brev på posten efter en väldigt intensiv period under mycket press på det nya jobbet i Branäs. Men mitt liv så som jag hade levt hade lett mig fram till den punkten. Nu kunde jag förstå varför jag alltid lyckades hamna i nedåtgående spiraler. Under den här perioden hade jag ett jobb på gång som verkade lovande. Men villkoren ändrades och allt runt det jobbet kändes tillslut  mest rörigt så jag fick nog. Jag kände att jag skulle testa på något helt nytt i stället. Skita i det där jobbet och bara kasta mig ut i det okända. Så jag slängde iväg en spontan jobbansökan för en anställning som  bredbandssupport på ett kontor på Kreta i Grekland. Gissa vem som fick jobbet? 

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Jag har alltid brunnit för att utmana mig själv och nu fick jag verkligen chansen att testa mina vingar. Jag som är introvert och har social ångest skulle flytta till Grekland och jobba med att prata i telefon och utsättas för att träffa massor med nya människor. Vad hade jag gett mig in på? Väl i Grekland fick jag en tuff start på jobbet men tillslut kom jag in i det någorlunda. Och jag njöt av varje ledig dag med sol och en känsla av att vara på semester. Jag undrade varför jag inte hade gjort det här tidigare? Allt kändes så lättsamt och skönt.

Vid den här tiden började jag även fundera över mina tankar och värderingar i livet. Jag lyssnade på människorna runt mig och deras i-landsproblem och blev medveten om vad det egentligen var folk gnällde över. Jag reflekterade över livets orättvisor och de stora klyftorna mellan människor världen över. Folk dör av svält och får utstå krig och misär medan människorna jag omgav mig av kunde låta som att världen gick under om de inte hade internetuppkoppling. Här började det växa inom mig. Tankarna om att det fanns något större än det liv jag levde. Att världen var mycket mer än det jag såg utanför mitt fönster.

Eddie Vedder – Society 🎵

Tiden gick och jobbet som bredbandssupport var ganska enformigt. Att sitta still och prata i telefon flera timmar per dag passade inte mig och jag valde att säga adjö till min lilla avstickare i Grekland. Det var tråkigt att lämna Kreta men med nya erfarenheter och nya tankar på fickan var jag redo för något annat. Så jag flyttade hem igen utan att veta vad jag skulle göra härnäst.

Jag befann mig fortfarande i festträsket och intresset runt punkmusik växte fram mer och mer. Punken hade alltid varit med mig men under den här perioden grottade jag verkligen ner mig rejält i punkmusiken och kände att texterna talade till mig. För mig, på ett djupare plan. Texterna som sjöngs om frihet, jämlikhet, solidaritet och feminism –  det var precis det jag själv står för. Mycket av det är exakt det jag vill vara med och kriga för i det här livet. Under den här tiden såg jag filmen Into the wild och kände mig inspirerad.

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Något nytt får liv

När 2020 kom hade något nytt börjat växa inom mig. Jag ville inte längre identifiera mig med en person som mår så jävla dåligt. Där och då bestämde jag mig för att göra en helomvändning i min livsstil. Över en natt ändrade jag mina kostvanor och började äta vegansk kost. Först handlade det om att jag ville äta mer hälsosamt. Men på senare tid har det även börjat handla mer och mer om djurens rättigheter. Och att jag vill bidra till att minska klimatpåverkan.

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Jag började läsa mer om välmående och tog till mig den nya kunskapen jag kom över. Gjorde hälsosamma förändringar i mitt liv och lade mycket fokus på att ta hand om mig själv och mitt välmående. Hälsa, välmående, veganism och klimat var de områden jag grottade ner mig i ordentligt. Förändringarna i min livsstil resulterade i att mina tidigare alkoholvanor hade minskats drastiskt. Midsommar 2020 fattade jag beslutet att sluta dricka helt. Jag valde ett nyktert liv eftersom jag inte längre ville identifiera mig med den personen jag blev när jag var full. Det gav mig inget längre.

Alla mina hälsosamma förändringar inom bland annat kosten och att jag slutade dricka alkohol gav fantastiska resultat! Det var såhär det kändes att må bra på riktigt! Upplevelsen av att ha gjort den här resan från botten till att hitta ett nytt, hälsosammare liv att leva gjorde så mycket för mig i mitt liv. Jag kände att jag bara måste dela med mig av det här till andra och visa att man inte behöver fortsätta famla i mörkret. Det finns en väg ut. Och på den vägen är det. Ända sedan dess har jag delat med mig av min resa på Instagram och jag har fått fantastisk respons, vilket jag är superglad över! Människor vill testa olika saker jag tipsar om och vi delar erfarenheter och tips med varandra. Jag har skapat en plattform där jag både ger och får inspiration av likasinnade människor. Och jag får göra min röst hörd och dra mitt strå till stacken för att kriga för klimatet, människors rättigheter och självklart djurens rätt.

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Livet efter utmattningen

Idag mår jag väldigt bra och jag har vuxit som människa genom att vara öppen och mottaglig för nya erfarenheter och kunskaper. Jag älskar att göra mat och vara kreativ i köket vilket jag kan tacka mina år från gymnasiet för. Såhär i efterhand kan jag verkligen känna att ADHD’n har varit min superkraft. Genom att jag är impulsiv och har en förmåga att totalt nörda ner mig i saker kunde jag ändra min livsstil över en natt och gå all in för att ändra min livsstil. Jag har verkligen haft förmågan att suga åt mig som en svamp av all kunskap jag hittat på vägen och sen kunnat omvandla det till min egen grej.

Någon frågade mig om jag var “en sån där renlevnadsmänniska?” Och ja det skulle jag nog säga att jag är. Jag prioriterar mitt välmående högst. Mår jag bra så mår människorna i min närhet bra. Jag undviker onödig stress, negativitet och annat som får psyket ur balans. Jag ser min kropp som ett tempel och vill ge tillbaka allt som den har gett till mig. Att undvika olika gifter som bryter ner kroppen är också ett stort fokus i mitt liv. Jag vill bygga upp kroppen och är noga med att stoppa i mig rätt saker som får mig att må bra. En bra regel som jag hörde av en youtuber vid namn Kalle Flodin som jag tyckte var väldigt bra är 

“If you can’t eat it, don’t put it on your body”

Detta i samband med just gifter vi stoppar i oss dagligen. Ta till exempel deodorant. Deo innehåller oftast aluminium. När jag fick veta det fick det mig att börja göra egen deodorant med naturliga ämnen i, istället. Jag försöker leva så enkelt som möjligt. Jag tänker att ju mer man äger, desto mer har man att oroa sig över. Och jag skulle säga att det är väldigt sant, i alla fall för mig. Min stora dröm är att bo i en liten stuga ute i skogen med en gård där jag kan odla min egen mat. Tänk dig lite så som han i filmen Into the wild. Fast med en punkig syn på samhället!

Tack så mycket för att du har läst och tagit del av min historia. Jag hoppas att den har inspirerat dig att inse att vi kan ändra så mycket inom oss själva bara genom att göra förändringar i hur vi väljer att leva. Häng gärna med mig på Instagram @weekenman för mer inspiration och annat skoj. I sommar planerar jag att dra iväg på mitt cykeläventyr som jag kommer att dela med mig av på Instagram. Min plan är att cykla drygt 100 mil totalt där jag får upptäcka nya ställen att skejta på och att uppleva nya platser. Min önskan är att inspirera människor att ta cykeln för att upptäcka vårt vackra land. Det är en helt annan upplevelse och man får se så mycket mer än när man åker bil. Och dessutom är det bra för både dig och klimatet! 

Alexander Weekenman Helgman gästbloggar

Här kommer några av mina bästa tips på vad du kan göra för att bidra till en friskare värld och leva ett friskare liv: 

  • Handla hållbart och mer second hand
  • Köp bara det du behöver
  • Ta hand om både din kropp och din knopp, du förtjänar det
  • Och till sist – Always be kind to all kind

Tack Marie för att jag fick vara med, följ mig gärna på min Instagram så hörs vi framöver. Peace and Love!

DU KANSKE ÄVEN GILLAR DE HÄR INLÄGGEN…

Inga resultat hittades

Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.

2 Kommentarer

  1. Therese

    Grymt bra och inspirerande berättelse ❤️

    Svara
    • Mary Davidsson

      Tack för din kommentar 🥰 Håller med, Alexander är en superinspirerande person med fina värderingar ❤️

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

LÄS DE MEST POPULÄRA INLÄGGEN
Så gör du en nymåneritual
Lär dig räkna med numerologi
7 sätt att sätta hälsosamma gränser
Så gör du en tarmsköljning