Välj en sida

Morgonens reflektion

Tankar om att vara mamma

Skrivet av Mary Davidsson

Att våga sätta ord på sånt som man inte alltid pratar om. Att utforska ämnen inom allt från andlig utveckling till hur man lagar den perfekta vegofärssåsen. Våga testa nytt. Våga utmanas. Utvecklas. Det är sån jag vill vara. Välkommen att följa med på min resa 🥰 ✨

juli 6, 2021

God morgon finaste du! Jag vet inte vilken tid på dygnet det är hos dig när du läser detta. Men hos mig är det en vacker och stillsam morgon, strax innan klockan 06. Barnen sover tungt i sina sängar. Jag undrar vad de drömmer? Jag undrar vad deras sista tanke var innan de sjönk in i den trygga sömnen? 

Det är något särskilt med tidiga mornar. Innan staden har hunnit vakna till liv. Innan resten av familjen öppnar upp sina sömndruckna ögon till den nya dagen. Jag minns när jag bar på barnen, innan de var födda. Jag kunde vakna upp av en bebis i magen som sparkade vilt. När jag kände mig sprickfärdig och undrade hur bebisen kunde få plats där inne. Jag minns hur jag kunde klappa magen och le över bebisens puffar. Ibland grimasera när de hamnade på ett oskönt ställe. Och här sitter jag nu i mitt kök. Skrivandes ett blogginlägg medan mina två, underbara ungar sover. Livet ändå…

Att få vara mamma

Att vakna upp när resten av världen sover. I alla fall min värld. Min familj. Det ger mig tid att vara Marie. Jag hinner lyssna till vad mitt innersta i hjärtat vill säga mig. Jag hinner känna mina känslor och ta mig tid att förstå dem. Denna morgon är jag sentimental. Det är en varm känsla som fyller mig. Den lurar lite bakom ögonlocken, som att jag skulle kunna öppna upp en kanal för att gråta. En ren  känsla av tacksamhet. Enorm tacksamhet. För vart jag är i livet. För vad jag har i livet. Allt som är. Allt jag får vara.

Jag är tacksam för att mina barn just nu sover sött i sina sängar. Med rena, fräscha lakan runt sina avslappnade, friska kroppar. Ända sedan de var små har jag klappat på dem när de sover. Viskat till dem att jag älskar dem. Att jag är så stolt över att de är precis just så som de är. Jag har sett ibland att de ler i sömnen. Kanske åt mina ord. Kanske åt beröringen av sin mammas varma hand. Eller en vacker dröm. Visste du att drömmar fungerar som en ventil? När du drömmer kan det undermedvetna bearbeta vad som hänt under dagen. Eller i livet. Freud trodde att våra drömmar är ett fönster som blickar in i vårt undermedvetna där drömmarna avslöjar omedvetna önskningar, tankar och drivkrafter. Andra tror att andevärlden kan tala till oss genom våra drömmar.

Att få vara mamma

Om ett tag kommer jag att höra tassande små fötter springandes över golvet. Ivriga små fotsteg som är så nyfikna på vad dagen har att erbjuda. Den där äventyrslystna livslusten som är så vacker hos en fyraåring. Från det andra rummet kommer det att höras slumrande andetag i någon timme till. Förmodligen tills jag försiktigt smyger mig in i tonårsrummet och berättar att frukosten är framdukad. Jag och Keeyan kommer att ha hunnit börjat äta innan vi hör de första släpande fotstegen från vår alldeles egna tonåring. 

Att få vara mamma

Jag är så tacksam. För allt vi är. Allt vi har. Barnen somnar alltid med mätta magar. När de vaknar finns det mat som de kan njuta av. Under resten av dagen får de olika variationer av mat som de tycker om att äta. Som gör deras kroppar starka och friska. När de blir törstiga finns det friskt vatten i filtreringskannan att dricka. Vattnet är tappat direkt från kranen i köket och trots att det går att dricka som det är får det genomgå en extra filtrering. Det smakar gott och har fått extra mineraler tillsatta. Kanske pressar man i lite citronsaft i det fräscha vattnet. När vi dukar fram te och bröd för en kvällsmacka kan vi öppna ett helt skafferi av valmöjligheter. Barnen går och lägger sig och somnar igen. Med mätta magar. Utan minsta tanke på vad de ska äta nästkommande dag. De har inte en enda tanke på det. Allt de vet är att de aldrig kommer att behöva gå hungriga. Vi. Är. Så. Välsignade. 

Att få vara mamma

Det här är en morgon av tacksamhet. Där jag känner mitt hjärta rinna över av den här känslan. Att vilja tacka för allt vi har i vårt liv. Jag vill tacka för att mina barn har en mamma som kramar om dem innan de somnar. Jag vill tacka för att de har en mammas trygga famn att krypa upp i om de vaknar på natten av en läskig dröm. Jag vill tacka för att de har en mamma som ger dem mat, kärlek och trygghet varje dag. Att de får vakna upp och veta att det finns en vuxen där, redo att bistå dem med allt som tänkas kan. Som älskar dem oändligt. Att de har en mamma som älskar att umgås med dem. Höra på deras tankar. Blåsa på deras uppskrapade knän. Att de har en mamma. Och att just jag fick äran att vara just den mamman ❤

Att få vara mamma

Mitt nästa blogginlägg som jag nu skriver var tänkt att handla om mina tankar om föräldraskap. Men jag kunde inte motstå mig känslan av att försöka sätta ord på den enorma vågen av tacksamhet som sköljde över mig denna morgon. Det liv jag lever är grunden till att jag kan vara den mamman som jag är. Det är grunden till att jag kan ha de tankar om föräldraskap som jag har. Vem vore jag om jag inte fick äta mig mätt varje dag? Om jag varje dag behövde oroa mig för mina barns säkerhet? Om jag inte visste om mina barn skulle överleva? Om jag inte kunde ge dem mat att äta? Rent vatten att dricka? Det finns så mycket jag är tacksam över, men jag valde att skriva om två basbehov som varje enskild människa har – mat och sömn. Sånt som många av oss som vuxit upp i Sverige tar för givet. Och även om många av oss har vuxit upp under fattigare förhållanden, så har vi fortfarande haft så mycket mer än vad många andra människor i världen har. Och jag menar absolut inte att förminska någons liv där man kan ha vuxit upp under väldigt fattiga och svåra förhållanden. Jag har själv gjort det. Men jag växte upp i Sverige. Och vad jag vill säga är att trots allt elände som vi kan ha upplevt som barn så har vi, bara genom den geografiska lotten vi fått i livet, kunnat ta många saker för givet. Vi har haft en skola att gå till. Vi har inte behövt oroa oss för att det ska falla bomber från himlen. Vad vi tar för givet finns det människor på vår planet som drömmer om. När jag pussar mina barn god natt innan de somnar i sina sköna sängar finns det barn som får somna utan minsta beröring. Med kurrande magar av hunger. Eller en ilande oro. Låt mig aldrig ta för givet det jag har. Låt mig alltid känna tacksamhet i mitt hjärta för det liv jag lever. Det liv jag kan erbjuda mina barn. Jag längtar till den dagen då jag kan göra en verklig skillnad. För jag vet att den dagen kommer. Jag vet inte hur och jag vet inte när. Men jag vet att en dag, på ett eller annat vis, kommer jag att bidra till att fler barn får somna mätta och trygga. Det har varit en dröm så länge jag kan minnas. Jag vet bara inte när, var eller hur. Jag låter det komma till mig. Den dagen…

DU KANSKE ÄVEN GILLAR DE HÄR INLÄGGEN…

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

LÄS DE MEST POPULÄRA INLÄGGEN
Så gör du en nymåneritual
Lär dig räkna med numerologi
Så gör du en fullmåneritual
Från utmattning till välmående med Weekenman