Välj en sida

Vakna

Skrivet av Mary Davidsson

Att våga sätta ord på sånt som man inte alltid pratar om. Att utforska ämnen inom allt från andlig utveckling till hur man lagar den perfekta vegofärssåsen. Våga testa nytt. Våga utmanas. Utvecklas. Det är sån jag vill vara. Välkommen att följa med på min resa 🥰 ✨

januari 24, 2021

Hey you 😊 Välkommen till ett nytt år! Och varmt välkommen till årets första blogginlägg! Det är faktiskt ett av flera inlägg som har skrivits i år, men det är det första inlägget som blir publicerat. Vet inte riktigt varför, men jag tror att de andra kan ha blivit aningen överarbetade. Därför att jag ville förmedla en riktig energi boost till er under årets första dagar. Men jag blev aldrig nöjd. Och det har att göra med att jag faktiskt inte känt mig särskilt energisk så det har nog på sätt och vis avspeglat sig i texten. Nu är vi en bra bit förbi årets allra första dagar så jag tänker att det här inlägget får bara bli skrivet rakt av. Det brukar trots allt bli bäst så.

Vad är virket som håller dina drömmars låga tänd?

Hur som helst, nu är vi här! I slutet av årets första månad. Wow tänker jag. Har det inte gått fort ändå? Det var ju nyss nyårsafton! Hur känns det för dig? Hur har året startat? Nu när jag skriver det här så slås jag av tanken att många gånger har vi jättehöga förväntningar inför ett nytt år. Vi har en känsla av att vara ostoppbara. “Det här är MITT år!” Men sen, om det inte riktigt startar så som vi önskat så fortsätter vi att traggla i de gamla vanliga spåren ändå. Vi lägger målet eller drömmen på hyllan. Och någonstans tänker vi att nästa år. Ja, men 2022 är nog ett bättre år att köra igång på riktigt. Eller så tänker vi inte alls. Vi bara kör på i våra automatiserade tankar. Följer strömmen. Likt döda fiskar. Tills något tänder hoppet inom oss igen. Och den lågan får brinna en kort stund tills den återigen slocknar. Känner du igen dig? Det är så vanligt. Självklart kommer du att genomgå perioder när du känner dig mer eller mindre motiverad. Utmaningen är inte att hålla sig motiverad hela tiden, för det är nog inte ens möjligt. Utmaningen handlar om att fylla på med virke när dina drömmars låga börjar slockna. Du måste lära dig att peppa dig själv. Lära dig vad du blir peppad av. Dag för dag. Stund för stund.

På din dödsbädd

En övning som du kan göra för att få fart på lågan igen är att tänka på dig själv som att du låg på din dödsbädd. Det kanske låter jättehemskt. Men att bejaka det faktum att vi en dag ska dö kan vara det som får oss att sätta igång att leva. På riktigt. Tänk dig att du ligger inför döden. Om en minut, eller en timme eller kanske nästa morgon kommer du att ta ditt sista andetag. Varenda sekund är räknad. Se tillbaka på ditt liv och fundera över vad du önskar att du hade gjort mer utav. Vad önskar du att du hade vågat göra? Vad önskar du att du hade gjort annorlunda? Finns det något du ångrar? Är det någon du skulle vilja förlåta? Det enda vi på riktigt vet med livet är att det slutar med döden. Ingen kommer undan den. Ingen av oss vet hur lång tid vi har kvar att leva. Ändå lever vi som att vi hade evighetens evighet att spendera. Och sen plötsligt är vi för gamla och sjuka för att orka göra det vi en gång drömde om. Resten av våra dagar spenderas åt att ångra att vi inte flyttade utomlands. Att vi inte bjöd ut den där personen på en dejt. Att vi inte startade den där podcasten. Att vi inte skrev den där boken. Att vi inte skrattade och dansade mer. Sorgligt. Inte sant? Vad krävs det för att du ska börja leva?

Promenad bland de döda

Något jag gör då och då är att promenera på kyrkogårdar. Det kanske låter märkligt för någon som inte tänkt tanken på att promenera på en kyrkogård förut. Men det är ett väldigt bra sätt att påminna en om värdet av livet och att ta vara på sin tid. Alla namnen som står skrivna på gravstenarna tillhör någon som en gång var en livs levande människa precis som du. Med drömmar och ambitioner. Precis som du. En del levde i lyx och överflöd och lämnade ett stort arv med pengar efter sig. Andra hade knappt en krona på fickan under hela sitt liv. Ändå står deras gravstenar bredvid varandra. På kyrkogården betyder inte klass eller rikedom någonting. När det sista andetaget är taget är allt som spelar någon roll vilket avtryck du gjorde här i livet. Hur mycket du älskade. Hur mycket du fick andra att skratta. Vilka du hjälpte. Vilka du fanns där för. När dina dagar är slut är minnet av den du en gång var allt som finns kvar av dig. Det minnet som ska leva vidare i hjärtat på de människorna som sörjer vid din grav. Så vad är värdefullt här i livet? Hur vill du bli ihågkommen? Ta en stund att reflektera över det. Och varje gång du grämer dig över pengar eller materiella ting, minns den här tanken.

“The tragedy of life is not death, but what we let die inside of us while we live.” -Norman Cousins

Vi har alla fått en stund här på jorden. Det är upp till var och en att leva så som man önskar. Men hur många av oss lever så som vi önskar? Det sorgligaste som finns är att se hur många av oss som slösar bort vår tid på att försöka platsa in i ett led som någon annan har bestämt att vi ska stå i. Och vi fortsätter att stå i det där ledet utan att ha den blekaste aning vart det leder. Vi står i en kö utan att veta vad vi står i kö till! Hur galet är inte det? Vi har fantastiska möjligheter att kunna göra en inverkan i världen och kunna ha en positiv påverkan på människorna runt omkring oss. Men ändå är vi fast i vårat egna ego och styrs av ha-begär som styrs av en helt annan hand. Det är inte vårt fel att vi hamnar där. Men det är vårt fel att vi stannar där. Väckarklockorna ringer överallt, men de flesta vägrar vakna.

Som jag inledningsvis skrev om så är det här ett av flera inlägg som skrivits i år. De andra har haft en touch av allt från samhällets dubbelmoraler till spirituella tankar kring varför saker och ting händer oss i livet. Men oavsett vilken vinkling så handlar det om precis samma sak – Vem vi väljer att vara. Vem vi vill bli. Vad vi väljer att göra. Jag skriver det i klarspråk – Du har fått en röst. Gör den hörd, men välj hur du ska använda den! Du har fått ett liv. Lev det, men lev det så som du själv önskar! Du är och har så mycket. Börja bidra till helheten!

Vad är det du säger?

Jag ser det mer och mer, hur en del börjar använda sin röst. Några har gjort det ett tag. Och det är så vackert och inspirerande. Men det blir också väldigt tydligt när en del inser att de har en röst och börjar prata mest för att de kan. Inte för ett större syfte. Ett praktexempel på det är när det läggs upp en story med en hemsk bild på ett överarbetat djur som fallit till marken. Jag som följare blir uppmanad till att “stoppa djurplågeriet”. Amen to that! I nästa story direkt efter uppmanas jag som följare att köpa hudvårdsprodukter från ett skönhetsföretag. Där företaget använder sig av djur för att utveckla sina produkter. Djurplågeri? I allra högsta grad! Det är sådana här frågor vi måste börja ställa oss. Varför det ena är mer fel än det andra. När det i grund och botten handlar om exakt samma sak. Lidande. Orättvisa. Utsatthet.

En annan sak som jag funderar en del över är den separation som skapas mellan oss människor på grund av pandemin. Den ena sidan skriker att alla som inte väljer att vaccinera sig är egoistiska idioter och pekar ut dem som det verkliga hotet. “Det är ni som är orsaken till all den här skiten.” Sedan har vi den andra sidan som är emot vaccinet av olika anledningar och tycker att de som är för vaccinet är korkade idioter. Det är det här som skrämmer mig mest. Separationen som skapats. Ur separation föds missförstånd. Ilska. Hat. Ur samma känslor föds krig. Orättvisor. Lidande. Det skrämmer mig, att många inte ser just det. Att man väljer att sprida vidare budskap med dumförklaringar av än den ena sidan och än den andra sidan. Dumförklaringar som kommer från någon med “säkra källor.”

Häng med lite nu. ALLA säger sig ha säkra källor. Precis alla! Och om det bara finns ett rätt, hur kan då två motstridigheter båda vara rätt? I grund och botten handlar det om vad en person har blivit mest influerad utav. För ingen av oss kan med handen på hjärtat säga att vi verkligen vet. Visst är det så? Allt vi kan säga är att vi vet vad som känns närmast det vi står för. Oavsett om du är för eller emot vaccination så snälla, var bara inte den som följer efter John. Ta reda på fakta från fler källor än de du brukar vända dig till. Bara för att kollegorna, grannen, familjen och bästa vännen tänker på ett sätt så behöver det inte vara rätt för just dig.

Hur mycket existerar du på andras bekostnad?

Det finns så oerhört många ämnen som behöver lyftas. Idag har vi fantastiska möjligheter att kunna nå ut och sprida kärlek och kunskap genom bland annat sociala medier. Men trots det är majoriteten av kontona fullspäckade med mestadels rent utsagt skitcontent. Jag minns tillbaka i tiden när jag hade köpt en lyxig Mercedes och la ut en bild på den på Instagram. Och jag minns hur jag skämdes. Vad fan är det jag gör? Varför ska jag visa upp den här bilen? Vem bryr sig? Det var bara mitt ego som fick sig en boost av att köra runt i en snygg bil. Och strax efter att bilden hade publicerats tog jag bort den och ångrade mig så himla mycket.

Vem betalar priset?

Vi gör det här allihop mer eller mindre. Söker bekräftelse. Det är inget fel. Det hör människan till. Men det bidrar till en farlig obalans om man inte förenar nytta med nöje. Ditt hem till exempel. Det är jättevackert. Wow. Men hur bidrar bilderna på ditt hem till något annat än att öka köplusten hos följaren? Mer konsumtion och miljöproblem. Barnarbete. Det här handlar inte på något sätt om att shama någon. Aldrig någonsin är det min avsikt även om en del av det jag skriver kanske svider hos någon. Men faktum är att livet som de flesta av oss lever i hög grad är en bekostnad på någon annans liv. Vi måste börja våga fråga oss sådana här frågor. Vem betalar priset för det livet jag lever? Vem arbetar i fabriken där produktionen sker av de varorna jag konsumerar? Vem är det egentligen som tjänar pengar på min konsumtion? Hur påverkas miljön av mitt sätt att leva och konsumera?

Prylar är roligt. Det är inget fel i att äga saker. Men tänk om vi kunde göra något mer än att bara visa upp prylar. Tänk om vi kunde visa upp prylar som gör en förändring? Tänk om vi kunde inspirera till att konsumera mer miljövänligt? Tänk om vi kunde konsumera mer medvetet så att barn fick vara barn och inte sitta fast i en syfabrik? Tänk om vi kunde inspirera till att shoppa medvetet av medvetna företag som tog ansvar? Många skiter i vilket och bryr sig bara om sitt eget. Men jag tror att anledningen till att just du läser det här är för att du vet bättre. Du vill bli bättre. Göra bättre. Jag tror att du bryr dig och att du läser det här för att du vill bli den bästa versionen av dig själv. Och bidra till en bättre värld. För det startar hos dig och mig. Det är vi som måste göra förändringar för att världen ska bli en plats för alla.

Vad bidrar du med?

Det finns hur många problem i samhället och i världen som helst. Jag vill uppmuntra alla att välja minst ett problem och börja bidra på något sätt. Alla kan snacka. Men det kan inte bara vara snack. Var och en måste fokusera på vad man själv kan göra! Jag säger inte att alla ska göra allt. Men jag tycker att alla ska göra något. Om du skiter i att djur dör och lider helt i onödan så kanske du kan bry dig om att källsortera dina sopor? Det ligger högst troligt en återvinningsstation alldeles i närheten av ditt hem. Eller vid mataffären som du handlar din mat i varje vecka. Det är jätteenkelt och du kan t.om. Tjäna en liten slant på det om det nu skulle behövas en extra morot för att bidra till en bättre miljö. Hänger du med? Du behöver inte göra allt! Men gör något. Och inte bara när andra kan se. Det är jättefint att använda sin röst och att sprida kärlek och inspirera andra människor. Men det som spelar störst roll är vad du gör när strålkastarljuset inte är riktat mot dig. Vad du gör bakom kulisserna.

Här kommer vi till en av mina hjärtefrågor. Läkning. Vad man gör bakom kulisserna visar vad man behöver läka. Det är bakom kulisserna som vi tröstar oss själva med mat. Bakom kulisserna trycker vi ner oss själva. Kallar oss för feta, äckliga, fula. Vi skvallrar om personer som vi kallar för vän. Vi är otrogna mot oss själva och våra partners. Vi ljuger. Vi dövar oss med sprit och droger. Vi begår brott. Bakom kulisserna är vi oss själva. Vår skuggsida visar sig. Det är där vi är som mest äkta. Personen bakom kulisserna är inte alltid glad. Den personen gör fel. Tänker hemska tankar. Den personen är ibland lat och passiv. Dömande och egoistisk. Det autentiska jaget kan vara en god eller en mindre god person. Och om man är en god eller mindre god människa handlar i de flesta fall om vad man har med sig i bagaget och om man har hanterat det eller inte.

De flesta av oss är goda människor, Men även goda människor gör fel. Och det är i felen vi kan hitta svaren på vart det finns läkning som behöver ske. När vi fortsätter att bära på ett tungt bagage fyllt med trauman och svårigheter så påverkar det oss själva och människorna i våra liv. Inte alltid när vi är glada och livet känns lätt att leva. Men i våra tuffa stunder. När vi ställs inför utmaningar. Det är då det här bagaget gör sig till känna. Och även om du är en god människa som vill alla väl så kan det ske att du i dina mörka stunder gör eller säger saker som du i efterhand ångrar. Men det behöver inte vara så. Det går att läka.

För att kunna vara den personen man önskar vara oavsett om livet serverar en med- eller motgångar så behöver man tillåta sig själv att läka. Först och främst kanske erkänna för sig själv att man bär på sår. Och säga till sig själv att man förtjänar att läka. Alla kan läka. Men för att kunna göra det måste vi våga peta på det som gör ont. Det betyder inte att vi behöver återuppleva varenda minne av barndomens hemskheter. Eller lägga någon skuld på våra föräldrar eller andra människor som funnits i vårt liv. Men vi behöver vara ärliga med att det finns oläkta sår som behöver få läka om vi ska kunna bli de människor som vi önskar att vara. 

Jag tror att livet handlar om att vi ska utvecklas till så kärleksfulla varelser som möjligt och att hjälpa till att tända kärleken hos så många andra människor som möjligt. Det är därför jag gör det jag gör. Sociala medier känns helt meningslöst för mig om det inte handlar om inspiration. Eller kärlek. Det behöver inte alls kännas så för alla. Men om du fick välja att inspirera och sprida kärlek via sociala medier, skulle du inte göra det då?

Stay tuned

Först och främst kommer du att kunna läsa ett inlägg om manifestation. Hur du kan manifestera ett liv som du älskar samtidigt som du bidrar till att skapa en vackrare värld. Jag kommer att berätta om några manifestationer som jag har lyckats skapa i mitt liv. En hel del otippade. Men jag kommer också att börja gå lite djupare i mina egna sår. Skriva om sådant som jag är rädd för att prata om. Jag kommer att skriva om ett ämne som jag tror är något som många kan relatera till – daddy issues. Hur jag tror att relationen till min egen pappa har påverkat mig i mitt liv. Jag har vuxit upp med sporadisk kontakt med min pappa. Ena stunden fanns han där. Andra stunden gjorde han inte det. Min pappa lider av en psykisk sjukdom som har kantat vår relation genom hela mitt liv. Jag kommer även att berätta mer om hur det har påverkat mig att växa upp i en familj där jag känt både stark kärlek och rädsla för personerna som ska ha varit mina trygghetspunkter i livet. Jag känner redan hur tunga de här skrivsessionerna kommer att bli. Men jag känner också ett starkt behov av att för min del få lufta det här. Och jag känner att det kan vara viktiga ämnen att lyfta för andra som varit med om liknande. Hoppet om att det kan hjälpa någon annan att våga se på sina barndomstrauman eller att börja nysta i familjedynamiken är ett av mina starkaste drivmedel. Jag hoppas på att kunna hjälpa någon mer samtidigt som jag hjälper mig själv. Håll utkik på Instagram och Facebook för att hålla dig uppdaterad om nya blogginlägg! Min vision är att publicera minst ett blogginlägg varje vecka. Det finns att se fram emot 🤍

Tack för att du läste. Vi hörs snart igen, ta hand om dig så länge. Kram Marie 🌙

DU KANSKE ÄVEN GILLAR DE HÄR INLÄGGEN…

Barfotapromenad

Regnet öste ner utanför fönstret från en grå och dyster himmel. “Men det är sommarregn” tänkte jag. Det är ju faktiskt...

2 Kommentarer

  1. Ronnie

    Tack för att du finns och tack för den inspiration/glädje/eftertanke och kärlek du sprider. Världen behöver sådana som du Marie❤️…Tack🙏

    Svara
    • marywritings@gmail.com

      Tack snälla för dina fina ord! 🙏 Detsamma Ronnie, världen behöver mer av sådana som oss. Good vibes ❤ Keep spreading love ✌💕

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

LÄS DE MEST POPULÄRA INLÄGGEN
Så gör du en nymåneritual
Lär dig räkna med numerologi
7 sätt att sätta hälsosamma gränser
Så gör du en tarmsköljning