Välj en sida

Så blev jag en Pippi Långstrump-mamma

Skrivet av Mary Davidsson

Att våga sätta ord på sånt som man inte alltid pratar om. Att utforska ämnen inom allt från andlig utveckling till hur man lagar den perfekta vegofärssåsen. Våga testa nytt. Våga utmanas. Utvecklas. Det är sån jag vill vara. Välkommen att följa med på min resa 🥰 ✨

november 23, 2020

“Jag visste att jag skulle vara ensam i att föda det här barnet till världen. Men trots att jag var rädd fanns det egentligen aldrig någon tvekan. Jag skulle bli mamma igen.”

Saknade delar från min barndom har manifesterats på olika vis i mitt liv när jag själv har blivit mamma. Redan som 7 eller 8-åring planerade jag hur jag skulle bli som mamma till mina framtida barn. Jag letade i Elloskatalogen efter möblerna jag skulle ha i mitt framtida hus. Där skulle mina fyra barn bo och jag fantiserade ofta och länge om lekar och pyssel som jag skulle göra tillsammans med dem. På fritids och i skolan fick jag prova på många roliga aktiviteter. De allra roligaste sparade jag i minnet tills den dagen jag skulle bli mamma. Jag minns särskilt hur jag levde mig in i fantasin om att jag, min framtida man och våra barn hade likadana träningsoveraller. Det hade jag sett i Ellos- och Halénskatalogen att de familjerna som visade upp cyklar och kläder hade. De såg så lyckliga ut. Och det var min största önskan – att få leva i en lycklig familj. Som umgicks och gjorde saker tillsammans. Precis som familjerna i postorderkatalogerna där de log och cyklade tillsammans i sina matchande träningsoveraller.

Tiden sprang iväg och jag hade mot alla odds tagit mig igenom gymnasiet. Några dagar efter studenten började jag min första provanställning på ett callcenter. Kundtjänstmedarbetare som det så fint hette. Under den här tiden hade jag och Filippas pappa varit ett par ett tag. Ingen av oss hade flyttat hemifrån ännu och vi hade inga särskilda planer på att flytta ihop den närmsta framtiden. Vi bara var. Samtidigt hade det väckts en dröm hos mig – att flytta utomlands och arbeta och leva i ett helt nytt land. Mina vänner och jag började prata om Barcelona. Och det dröjde inte länge innan vi hade bestämt oss för att åka. Det fanns bara en hållhake – min relation. Det slutade med att jag valde kärleken framför drömmen. Och tack vare det gick en gammal dröm i uppfyllelse. I stället för att flytta till Barcelona reste jag och Filippas pappa till Kreta. Efter den resan förändrades mitt liv för alltid. Jag skulle bli mamma!

Oplanerad men välkommen

Snabbt vände chocken till ren och sann kärlek. Och nyfikenhet. Vem var den lille krabaten som levde rövare i min mage? Filippa var oplanerad men välkommen. Och trots att livet inte blev så som jag hade tänkt mig betyder det allt. Det är det bästa som har hänt mig. Att bli mamma. Det var då som livet började på riktigt på något sätt. Jag kallar mig för Pippi Långstrump-mamma därför att jag fortfarande har mitt inre barn alldeles levande inom mig. När Filippa kom in i mitt liv fick mitt inre barn leva ut. Jag fick ge den kärlek och omsorg till min dotter som jag till stor del hade saknat själv när jag växte upp. Det är nog min bakgrund jag har att tacka för att jag blev den sortens mamma som jag blev. Helknasig, påhittig och med ett hjärta som rinner över av kärlek. Och med tanken färsk i minnet att ”Barn är bara barn en kort period.” Därför vill jag ge allt. Och vara den där larviga mamman som tar varje tillfälle till att busa och skoja till det. Att våga skapa sin egen unika karaktär som förälder tror jag är hur viktigt som helst!

Mom is just Wow upside down” – Unknown

Åren gick och jag var mer än nöjd som enbarnsmamma även om jag hade tyckt att det vore härligt med fler barn. Som 29-åring fick jag frågan om jag ville ha fler barn. Eftersom jag inte var i en relation just då och ansåg mig börja bli gammal så blev svaret ett blankt nej. Jag hade satt en gräns för mig själv att om jag inte blev mamma innan jag hade fyllt 30 så ville jag inte ha fler barn. Men så blev det inte. I augusti 2016 fick jag det chockerande beskedet att jag var gravid. Jag minns det som igår. Jag satt i badrummet och stirrade på graviditetstestet där det stod ”Gravid” på displayen. Jag minns hur jag började skratta och tittade upp i taket som för att prata med Gud eller vem som än lyssnade. ”Det här måste vara ett skämt! På riktigt?” sa jag högt. Det tog flera veckor att få grepp om nyheten. Jag såg graviditeten som en välsignelse, även om jag hade önskat att omständigheterna såg annorlunda ut. Jag visste att jag skulle vara ensam i att föda det här barnet till världen. Men trots att jag var rädd fanns det egentligen aldrig någon tvekan. Jag skulle bli mamma igen. Samma år som jag fyllde 30 föddes Keeyan och mitt liv förändrades för alltid ännu en gång. Jag kände mig så välsignad över att få bli mamma igen. Men det hängde även en skugga över lyckan. Vad skulle alla säga? Hur skulle jag förklara det valet som jag gjort? När mina hjärnspöken hördes som högst gick jag under jorden. Jag försvann från sociala medier. Slutade prata med vänner. Stängde in mig i min bubbla dit endast ett fåtal nära personer fick tillträde. Det var en rörig period samtidigt som den var väldigt vacker. 

Att vara själv i allt det vackra och det svåra

Så som livet ser ut idag så bor båda barnen hos mig på heltid. Filippa träffar sin pappa sporadiskt. Keeyans pappa har aldrig funnits med i bilden och kommer heller aldrig att göra det. En del perioder är mer utmanande än andra. Precis som det är oavsett om man delar föräldra-ansvaret med någon eller inte. Jag har valt det här livet och vilka hinder som än kommer min väg kommer jag att klara av. Jag har den bästa drivkraften man kan ha – barnen. Hur mycket jag än stundvis saknar att ha någon annan vuxen i mitt liv att utvecklas tillsammans med så är det oslagbart att bara ha allt fokus på barnen. Just nu passar det mig perfekt. En dag vill jag träffa mannen som jag ska bli gammal tillsammans med. Men fram tills dess njuter jag till fullo av att vara singelmamma till mina två fantastiska ungar. Idag lever jag med vissheten om att när väl dörren öppnas upp för en kärleksrelation så kommer det att vara annorlunda. Och hur jag vet det? Därför att jag är annorlunda. Jag värderar mig själv annorlunda. Och det arbete jag gör med mig själv just nu kommer att hjälpa mig att skala bort de mönster som jag bär med mig. Så att en hälsosam och utvecklande relation kan manifesteras i mitt liv. Jag välkomnar den relationen. Men jag har inte bråttom dit. När tiden är mogen sker allt så som det ska ske. Allt har sin tid.

Det var lite bakgrund till min familjesituation. Tack för att du läste! 🙂

Missa inte!

Framöver kommer du att få läsa om mitt föräldraskap till ett barn med särskilda behov. Jag kommer att dela med mig av de tips och idéer som jag hittills lyckats komma över. Du kommer även att få veta vad situation: ”Göra familjen glutenfri” egentligen handlade om. Lite fler recept och fullmåneritual! Stay tuned! Ha det bäst så hörs vi snart igen 🙂 Kramar Mary

DU KANSKE ÄVEN GILLAR DE HÄR INLÄGGEN…

2 Kommentarer

  1. Birgitta Davidsson

    Vackert, och det är så mycket Pippi Långstrump i dig.
    Energi, lust, lek och massor av fantasi, sånt som barn behöver.

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

LÄS DE MEST POPULÄRA INLÄGGEN
Så gör du en nymåneritual
Lär dig räkna med numerologi
Så gör du en fullmåneritual
Från utmattning till välmående med Weekenman