Välj en sida

Jag är livrädd

Skrivet av Mary Davidsson

Att våga sätta ord på sånt som man inte alltid pratar om. Att utforska ämnen inom allt från andlig utveckling till hur man lagar den perfekta vegofärssåsen. Våga testa nytt. Våga utmanas. Utvecklas. Det är sån jag vill vara. Välkommen att följa med på min resa 🥰 ✨

november 16, 2020

“Det gör så jävla ont att läka. Det river och sliter inombords och gång på gång undrar jag varför jag utsätter mig för det här? Jag undrar om det någonsin kommer att sluta göra ont? Kommer jag någonsin att bli hel?”

Du vet den där leken, “Kom alla mina små kycklingar”? Den när man ska försöka springa förbi vargen och ta sig över till hönan som står på andra sidan. ”Kom alla mina små kycklingar” ropar hönan. Och då svarar alla kycklingar ”Vi törs inte”, ”För vargen tar oss!” Som barn lekte jag den med mina vänner ute på gården på sommarkvällarna. Har du också lekt den? I så fall minns du säkert den där skräckblandade förtjusningen när hönan ropar ”Kom ändå” och alla börjar rusar mot hönan trots risken att bli tagna av vargen. 

Det är en metaforisk beskrivning av hur jag upplever mitt liv just nu. Om man räknar bort förtjusningen. Jag står på ena sidan och vet att jag behöver komma i kontakt med mitt förflutna. Mina känslor. Mina minnen. För att läka mig själv. För att kunna bli hel. Men mellan mig och mitt förflutna står vargen, min förklädda rädsla. Slug och kraftfull och redo att göra allt för att inte låta mig komma åt det som jag i hela mitt liv har tryckt djupt, djupt inom mig. Idag är första gången som övertygelsen är starkare än rädslan. Övertygelsen om att jag kan läkas och framförallt behöver läkas. Om jag är redo eller inte, det vet jag inte. Det känns inte så, och det kommer nog aldrig att kännas så. Jag är på riktigt livrädd. Men trots rädslan ropar jag åt det som döljer sig i dunklet i mitt inre – “Kom ändå!”

Du vet hur lätt det är att få till en bild där hela familjen är samlad 😀
Här är en av få foton på oss alla tre. Tagen i en hiss.

Vems ord är det du läser?

Marie heter jag, men mina vänner kallar mig för Mary. Jag är en tvåbarnsmamma som bor i en liten storstad i västra Sverige. Mitt liv präglas framförallt av familjelivet men också av intressen som träning, hälsa och spiritualitet. Jag växte upp i en liten ort i Värmland där tuffa barndomsår i en dysfunktionell familj har satt djupa spår inom mig. Under hela mitt liv har jag försökt att tränga undan mina trauman. Förträngningen har skapat olika flyktbeteenden hos mig som i sin tur skapat problem under livets gång. Idag är jag 33 år och kanske har jag för första gången i mitt liv modet att våga ta itu med vad som gömmer sig inom mig. Det gör så jävla ont att läka. Det river och sliter inombords och gång på gång undrar jag varför jag utsätter mig för det här? Jag undrar om det någonsin kommer att sluta göra ont? Kommer jag någonsin att bli hel? Det finns en stark övertygelse inom mig att jag bara måste igenom det. Som det sägs: “Enda sättet att komma över sina rädslor är att gå igenom dem”. Så det är vad jag gör nu. Tar itu med mina värsta rädslor. Att minnas. Och att känna smärtan, sorgen och rädslan som är förankrade i minnena. I hela mitt liv har jag suttit fastlåst i ett känslomässigt fängelse. Ingenting av det jag bär på har fått sippra ut så genom åren har jag blivit en utomordentlig murare. Muren jag byggt runt mina känslor har varit min falska trygghet. Men det är dags att riva muren nu och bli trygg på riktigt. Jag är redo att bli fri från mitt förflutnas bojor.

Jag välkomnar dig som läser min blogg. Du blir min medresenär på min resa där jag tar itu med mitt förflutna med förhoppningen om att läka gamla trauman. Du kommer att få en inblick i mitt liv som singelförälder till Filippa (12 år) och Keeyan (3 år) som båda bor hos mig på heltid. Mitt skrivande kommer även att innefatta tankar och känslor kring att lära sig ett nytt slags föräldraskap till min son Keeyan som har särskilda behov. Tillsammans med dessa ämnen kommer jag att dela med mig av supergoda recept, tips och idéer inom allt från familjeliv till spiritualitet. 

Att starta innan man är redo

I två år har jag gått runt med detta tankeprojekt om att starta en blogg. Vanligtvis brukar jag kasta mig huvudstupa in i projekt när jag får en idé. Men den här gången var det annorlunda. Syftet med att skriva kändes inte tillräckligt starkt. Att jag älskar att uttrycka mig i skrift var inte rätt drivkraft. Därför kändes det aldrig som rätt tidpunkt att börja blogga. Jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig redo nu. Men mitt VARFÖR är starkare än någonsin. Jag vill låta skrivandet vara en del av min läkningsprocess. Och jag vet att jag inte är ensam om att gå igenom det jag går igenom. Kanske kan mina ord hjälpa någon annan att finna modet att börja sin resa mot läkning. Att orka släppa in ljuset i de vrår man gömt undan. Kanske kan mina ord få någon att känna sig mindre ensam i sina strider i livet.

Nu gör jag det – startar innan jag är redo. Varmt välkommen!

DU KANSKE ÄVEN GILLAR DE HÄR INLÄGGEN…

Nymåneritual i jungfruns tecken

Ikväll är det dags för en efterlängtad nymåneritual! Nymånen infaller i jungfruns tecken idag den 7 september och det...

6 Kommentarer

  1. Thessan

    Ska bli spännande att följa din resa ❤️

    Svara
  2. Rebecca

    Kommer följa med stooort intresse!
    Love you long time girl! 😘😘

    Svara
  3. Ronnie Bertilsson

    Jag vill gärna nämna några böcker som hjälpt mig otroligt mycket på min resa från osäkerhet till trygghet och stärkt självkänsla.
    Lev livet fullt ut/Eckhart Tolle,
    En ny jord/Eckhart Tolle,
    Vägra följa John/Anneli Påmark & Carl Österberg
    Tack 🙏

    Svara
    • marywritings@gmail.com

      Tack Ronnie! Eckhart Tolles böcker har jag läst, helt fantastiska! Vägra följa John finns på en gammal ”att läsa”-lista 😂 Så jag antar att det är dags att läsa den nu när du kom med påminnelsen! Tack tack tack 🙏

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

LÄS DE MEST POPULÄRA INLÄGGEN
Så gör du en nymåneritual
Lär dig räkna med numerologi
7 sätt att sätta hälsosamma gränser
Så gör du en tarmsköljning